Ett akvarium är många saker. Det är ett stycke natur och en prydnad för hemmet. Tekniskt är det en behållare där man kan ha djur och växter i vatten, biologiskt är det en miljö där vattenlevande djur och växter kan leva och iakttagas.

Ett modernt akvarium är oftast byggt av glasrutor som är sammanfogade medelst silikonlim till en låda, med eller utan ramverk av metall, plast eller trä. Mindre akvarier kan även vara gjorda helt och hållet av plast.

Lämpliga proportioner för ett vanligt akvarium är att längden är minst dubbla bredden och att bredden är större än höjden. På detta sätt uppnår man en stor vattenyta och bottenyta i förhållande till volymen. Dessa proportioner medför även att akvariet ser harmoniskt ut. Ett vattendjup på mer än 60-70 cm är ej att rekommendera, dels därför att ljuset har svårt att tränga ner till bottnen i ett så djupt akvarium och dels för att vattentrycket då kräver att man använder tjockt glas.

För nybörjaren gäller att ett alltför litet akvarium är mera svårskött än ett lite större, det är nämligen lättare att hålla en biologisk balans ju större vattenvolymen är. Lämplig storlek för det första akvariet är 60 - 150 liter.

Akvariet måste ju stå nånstans. Gärna vid en vägg, på så vis blir det naturligt att titta in i akvariet från ett håll, och för fiskarna känns det tryggare. Ett akvarium på under 100 liter kan ställas på ett bord eller i en bokhylla, för större akvarier är det lämpligare med en akvarieställning eller -möbel, som är byggd för just den akvariestorleken. Om man ställer akvariet på ett bord eller i bokhyllan så skall man komma ihåg att man ofta spiller lite vatten, så det är skäl att välja ett oömt material och att se till att inga värdefulla eller fuktkänsliga föremål finns i närheten. Akvariet skall alltid stå på ett stabilt och så plant underlag som möjligt. Om man inte har en aluminiumställning under akvariet är det skäl att ha en styroxskiva eller ännu hellre en cellplastskiva (retkipatja) under akvariet. Viktigt är även att inte ställa akvariet så, att solen lyser direkt in i det, då kan man få problem med alger.
Ett exempel på ett lite mer futuristiskt akvarium med välvd framruta. Akvariet står på ett skåp byggt i samma stil.

Utrustning
Det finns en uppsjö av tillbehör till akvariet och akvariehandlaren tycker ju gärna att kunden skall köpa så mycket prylar som möjligt. Men det kan vara lärorikare att få det hela att fungera med lite mindre tekniska hjälpmedel i början.

Täckglasen minskar vattenavdunstning, hindrar damm från att falla i akvariet samt sist men inte minst, hindrar fiskarna att hoppa ut ur akvariet. Akvariebelysningen kan ordnas med en vanlig bordslampa, men bättre är en akvariebelysning som är lika lång som akvariet. Belysningen skall vara på ca 12 timmar per dygn. Ifall man håller vanliga akvariefiskar bör vattentemperaturen ligga på 23 - 25 grader. Eventuellt räcker rumstemperaturen till, men om den inte gör det behöver man en akvarievärmare. En termostatvärmare är lite dyrare men är säkrare att använda än en vanlig värmare. En håv behöver man för att vid behov kunna fånga ut en fisk ur akvariet. Med två håvar är det betydligt lättare. För rengöringen av akvariet behöver man slutligen en algskrapa och en hävert. En bra akvariebok är ett tillbehör som ofta glöms bort, men som definitivt är till nytta. Slutligen behöver man förstås trasor, hushållspapper och ett par ämbar. För inredningen behöver man grus och ev. någon sten. Grus och sten kan man köpa i akvarieaffären eller ta i naturen. Luftpump, filter och andra tekniska tillbehör kan man gott undvara och i stället satsa på att genom ett lämpligt fisk- och växtbestånd samt riktig skötsel få det hela att fungera. Det är inte så svårt, bara man kommer ihåg vissa regler.

Efter att beslut har fattats om vem som skall sköta akvariet, var det skall stå och vad det får kosta ställs kosan till en eller flere akvarieaffärer där utbud och priser granskas och goda råd erhålles. Man skall inte köpa allt på en gång utan först "hårdvaran" dvs. akvariet och de tillbehör man har tänkt att man behöver. "Mjukvaran", fiskarna och växterna skaffar man ett par veckor senare. Akvariet ställs på avsedd plats så att det står stadigt och bra, kolla gärna med ett vattenpass att det står rakt. Provfyll med vatten och se att det inte läcker. Därefter tvättar man stenarna och sanden samt inreder akvariet. Det är bra att göra en plan eller skiss över hur man vill att inredningen skall se ut och sedan följa den. Ställ stenarna stabilt på akvariebottnen, inte på sanden. Lägg sen i sanden, gärna så, att lagret är ca 5 cm tjockt vid det bakre glaset och sjunker jämnt så att det är 1-2 cm vid främre glaset. Man kan även, t.ex. med hjälp av stenar, låta sanden sjunka stegvis i form av terrasser. När detta är klart och man är nöjd med resultatet kan man fylla akvariet med vatten. Om man lägger ett tefat under vattenstrålen virvlar sanden inte omkring i akvariet. Nu får akvariet stå några dagar och stabilisera sig, belysningen behöver inte vara tänd, men värmaren kan gärna vara påkopplad, så att man kan följa med att temperaturen blir rätt. Efter några dagar till en vecka är det dags att skaffa växter. Ta gärna inte för många arter i början, det blir snyggare med 3-4 arter och i stället lite fler exemplar av varje. Låga växter framtill, högre växter längre bak i akvariet. Ljusgröna växter växer i allmänhet snabbare än mörka, så de är bättre för nybörjaren. Nu ser akvariet ju redan ganska snyggt ut, men det behöver ännu mogna en till två veckor innan fiskarna anskaffas. Ha tålamod, resultatet blir så mycket bättre då. Efter 1-2 veckor kan man skaffa de första fiskarna. Börja med att inte skaffa för många fiskar. Se efter i affären att fiskarna ser friska ut, och att det inte ligger döda eller sjuka fiskar i akvarierna. Köp först lättare arter, sk. nybörjarfiskar, gärna flere exemplar av samma art. Max 1 fisk per 10 liter akvarievatten till att börja med. Senare kan antalet ökas upp till det dubbla, när akvariet väl har kommit i gång och akvaristen har blivit varm i kläderna. Lämpliga fiskar finner nybörjaren bland barber (kopparbarb, tigerbarb, nätbarb, sebrafisk, kilfläcksrasbora), tetror (neontetra, citrontetra, kerritetra) och pansarmalar (olika Corydoras- arter). De är stimfiskar, blir ej för stora och är i regel fredliga.

Ljusmängd: Ca 12 timmar per dygn

Matning: Det är bättre att ge lite mat flera gånger om dagen än mycket en gång. Men det vanligaste nybörjarfelet är att man ger för mycket mat. Börja med att ge bara så mycket som fiskarna äter upp med en gång. Lämplig fiskmat för nybörjaren är de flingfoder och djupfrysta fiskfoder som säljs i akvarieaffären. Mata inte för mycket!

Algproblem: Orsakerna kan vara dåligt vatten, för mycket ljus, för mycket fiskar, för litet växter eller en kombination av dessa faktorer. Då måste man försöka se var felet ligger och avhjälpa det. Ofta kan det hjälpa temporärt att hålla akvariebelysningen släckt och avskärma övrigt ljus, t.ex. med ett tyg några dygn och samtidigt låta bli att mata fiskarna.

Mer information om lämpliga akvariefiskar hittar du här.

Mer information om lämpliga akvarieväxter hittar du här.

När akvaristen har skaffat sig lite erfarenhet och lärt sig hur ett akvarium fungerar och skall skötas så att det är snyggt och fiskarna trivs och växterna frodas öppnas flera möjligheter att utveckla akvariehållandet till en hobby. Intresset för fiskar kanske leder till att man vill prova på lite fler arter och då behöver man kanske ett större akvarium, kanske på 200 - 300 liter. Hobbyakvaristen är vetgirig och söker ny information i en akvarietidskrift och genom att gå med i en akvarieförening.

Olika fiskfamiljer

Hobbyakvaristen får snart reda på att fiskarna i den biologiska systematiken delas in i familjer, släkten och arter. Utöver dem som är lämpliga för nybörjaren tillkommer bl.a. ungfödarna (miljonfisk, svärdbärare, molly), labyrintfiskarna (dvärggurami, kampfisk) och cikliderna (palettciklid, nyckelhålsciklid, scalare). Han kanske blir intresserad av en speciell fiskfamilj.

Biotopakvarier

En möjlighet är att inrätta ett akvarium som återspeglar en världsdel (Asien, Afrika eller Sydamerika) eller en speciell biotop (Amazonas, asiatisk regnskog) och bara innehåller fiskar och växter som hör till den regionen eller biotopen.

Olika levandefoder

De torkade och djupfrysta foder som nuförtiden säljs i akvarieaffärerna måste anses vara fullgod näring för våra akvariefiskar. Akvaristen bör dock komma ihåg, att vissa fiskarter kan vara näringsspecialister, vilkas krav på fodret måste beaktas, och att det i övrigt är bra att försöka variera fodret. Ingen vill ju äta biff hela tiden. Utöver de kommersiella fodren finns det en hel del smådjur i naturen som den ivrige akvaristen själv kan fånga. De utgör ofta ett mycket välkommet tillskott till den döda födan fiskarna vanligen får. De vanligaste typerna av levande foder är olika vattenloppor (cyklops och dafnier) samt vita och svarta mygglarver. Dem kan man fånga i pölar och dammar med sött vatten. Det är skäl att undvika att fånga i sådana vattensamlingar där det finns fisk, eftersom man då riskerar att få sjukdomar och parasiter med sig hem till akvariefiskarna.

För en del hobbyakvarister utvecklas akvariehobbyn till en passion. Eftersom akvaristiken är så vid och man omöjligt kan hinna med allt leder utvecklingen till specialisering. Det kan bli frågan om odling av akvariefiskarna, specialisering på växter eller inriktning på saltvattensakvaristik med t.ex. ett litet korallrev i akvariet. Det här har lett till att det finns en mängd specialföreningar, både i Finland och utomlands. Experten strävar även att lära sig vattenkemi, lär sig mäta och påverka vattenvärdena, och lär sig även känna igen och sköta fiskarnas sjukdomar.

Vattenvärden

Kranvattnet i Helsingfors är mjukt och svagt basiskt. De flesta akvariefiskarna i handeln är tåliga och kan gott leva i det vatten vi helsingforsbor får ur våra vattenkranar hemma. Men det finns även många mer krävande arter, som antingen kommer från regnskogsfloder med surt mjukt vatten (diskusfiskar, många tetror och dvärgciklider) eller t.ex. från Tanganjikasjön där vattnet är hårt och basiskt. Vill man få någon av dessa arter att trivas och föröka sig måste man försöka erbjuda dem ett vatten som de tål. Att efterlikna ett surt regnskogsvatten kan lyckas med torvfiltrering, torvextrakt eller något annat sätt att öka surheten i vattnet. Med en lämplig saltblandning kan man få kranvattnet att efterlikna det hårda vattnet i Tanganjikasjön. När man mixtrar med vattnets sammansättning är det skäl att gå försiktigt tillväga och mäta vattnets egenskaper, så att man kan följa med om vattenvärdena ändras så som man avser. Man bör mäta surheten, dvs. pH, hårdheten (DH) och gärna även konduktiviteten eller ledningsförmågan (µS). pH och DH kan man mäta medelst dropptest, som man kan köpa i akvarieaffären. Elektroniska mätare (för pH, DH och µS) är kanske pålitligare och bekvämare att använda, men de kostar betydligt mer än dropptest.

Att odla akvariefiskar är fascinerande. Många arter är lätta att odla, vissa ciklider t.ex. kan det vara svårare att undvika att få ungar av, men det finns gott om arter som är svåra att odla och erbjuder den intresserade akvaristen fina utmaningar. Det finns en handfull arter, som aldrig har odlats i akvarium och där en lyckad odling kan premieras med de nordiska akvarieförbundens elitmärke.

Cikliderna och vissa andra akvariefiskar vårdar sin rom och/eller sina yngel en tid efter leken. En del bygger bon i grottor eller under vattenytan, och vissa arter är munruvare. Att följa med dessa akvariefiskars yngelvård är en av de mest intressanta och givande upplevelserna inom akvariehobbyn.

Akvariefiskynglen är väldigt små. Det betyder att man måste mata dem med speciella yngelfoder, tills de har blivit så stora att de kan äta samma mat i finfördelad form som föräldrafiskarna. Det finns olika yngelfoder i akvarieaffärerna, både i pulverform och på tub. Man kan även kläcka artemianauplier (en sorts små larver) hemma i ett kärl med saltvatten. De flesta yngel kan äta artemianauplier. Men många tetra- och labyrintfiskyngel är så små när de kläcks, att de bara kan äta små encelliga alger och infusorier.

Akvariefiskar är levande djur med bestämda krav på den skötsel och de förhållanden vi akvarister ger dem. Att inte uppfylla dessa förutsättningar leder till att fiskarna inte trivs och kan i värsta fall utgöra djurplågeri. Idag är ju allsköns animalier och rävflickor ofta på tapeten och den moderne akvaristen vill självfallet, att den etiska sidan av hans hobby skall vara i ordning. Ett vanligt missförstånd, som ibland sprids av dessa kretsar, är påståendet att fångst av akvariefisk i naturen skulle utgöra ett hot mot akvariefiskarternas fortbestånd eller skada deras naturliga miljöer. Om man undantar fångst av korallrevsfiskar med hjälp av gift, vilket förfarande lyckligtvis inte längre förekommer, har man kunnat konstatera, att fångst av akvariefisk i naturen i själva verket bidrar till att bevara naturen. Orsaken till detta är att fångsten innebär en inkomstkälla för lokalbefolkningen, som därför har ett intresse av att arterna och biotoperna bevaras. Akvariefiskfångst är ett mycket småskaligare och skonsammare sätt att tillgodogöra sig naturens mångfald än kalhuggning och urbanisering, som i vida större utsträckning utgör hot mot de miljöer där våra akvariefiskar lever.

HAF- Din akvarieförening - grundandes 1943 och fungerar som kontaktorgan för svenskspråkiga akvarister i huvudstadsregionen. Föreningen arrangerar föredrag och exkursioner. Utöver de lokala akvarieföreningarna finns det även specialföreningar för dem som är intresserade av ciklider, killis, malar och saltvatten.

Specialföreningarna

För olika delområden inom akvariehobbyn finns det flera specialföreningar, som arrangerar evenemang och ofta ger ut bra medlemstidningar. Specialföreningarna arrangerar möten med föredrag, exkursioner och auktioner samt utger ofta högklassiga medlemsblad. Genom specialföreningarna får man tillgång till ett stort antal nya och i handeln ovanliga arter.

Genom medlemskap i en specialförening kan akvaristen få kontakt med likasinnade och erhålla färsk information inom sitt respektive intresseområde.

Några specialföreningar:

I Norden:
Skandinaviska Killisällskapet
Sällskapet Poecilia
Nordiska Ciklidsällskapet
Aqua Planta Scandinavica

Litteratur:
Bra allroundböcker på svenska som vi kan rekommendera:
Akvarieguide av Kjell Fohrman (serien Back to Nature)
120 Akvariefiskar, ICA Bokförlag
Akvariets Lexikon, Riehl & Baensch
Akvaristik, Dreyer & Keppler

Tyvärr finns det ingen allroundakvarietidskrift på svenska för närvarande,
på finska finns Akvaristi (www.akvaristi.com), som utkommer med 5 nummer per år, och
Akvaariomaailma (www.akvaariomaailma.fi), som utkommer med 6 nummer per år.

På Internet finns det massor av info om akvariehobbyn. Börja med att titta på Finlands Akvarieförbund r.f.:s sidor http://www.aquahoito.info/suomi/akvliitt/index.html och Sveriges Akvarieföreningars Riksförbunds sidor http://www.akvariet.tripnet.se/sarf/SARF.html och surfa sedan vidare, t.ex. på de länkar som finns på FAFs och SARFs internetsidor.

SeaLife
Beläget vid nöjesparken Borgbacken i Helsingfors. Hör till den internationella Sea-Lifekedjan.
http://www.sealifehelsinki.fi

Akvaariolinna
Finns i Vanda, ca 1/2 timme från Helsingfors, privatägt, akvarieaffär i samma fastighet.
http://www.akvaariolinna.fi

Särkänniemen Akvaario
Det äldsta offentliga akvariet i Finland, ligger i Tammerfors, på området även ett delfinarium samt ett nöjesfält och ett konstmuseum.
http://www.sarkanniemi.fi

Kotka Maretarium
Ligger vid småbåtshamnen, Sapokankatu 2 i Kotka. Inhemska fiskar.
http://www.maretarium.fi

Tykkimäen Terraario
Ligger i Kouvola. Bara terrarier, ej akvarier.
http://www.tykkimaki.fi

Sponsorer: HAF tackar Sparbanksstiftelsen i Helsingfors, som gett bidrag till att utveckla akvaristisk information på svenska.

Bli medlem i Helsingfors Akvarieförening r.f.

Kontaktpersoner är ordf. Mikael Westerlund och sekr. Peter Sundelin. E-postadresserna är: Mikael Westerlund: fornamn.efternamn(snabela)aktia.fi Peter Sundelin: fornamn.efternamn(snabela)flaktwoods.com

Copyright: Helsingfors Akvarieförening r.f.